Det här är jag

Måste det alltid vara så här?

Träffar man någon som verkar trevlig och annorlunda på ett bra sätt, till slut blir det alltid så att personen blir som alla andra och helt och hållet skiter i en. Först så är man en sk viktig person och bra vän iaf sen till slut när dem hittar ngn annan bättre så är man som en droppe i havet. 

Förstår bara inte varför alla vill vara som alla andra, varför man ska hänga med på allting som dem säger bara för att göra det ? dem kanske är rädda för att vara annorlunda, För att vara sig själv.

"Allting som du gör, gör du för din egen skull." - M.V

Det har varit rätt så mycket med allting på sitåne och tiden har som bara runnit mellan fingrarna. Men det ska jag inte skriva ett inlägg om inte!

För några minuter sedan kom jag från en otroligt skön spring runda på 10 km och kände mig som på toppen igen, TILLS jag gick och kollade på andras bloggar och jag menar seriöst alla skriver om allting som är DÅLIGT, vad är det för idé egentligen? man ska bli glad av att läsa andras bloggar och inte frustrerad ! det är ju klart att man ibland mår skit och vill skriva om det så att man skulle må bättre, Men kan det verkligen vara så att ni ständigt mår dåligt ?

Tänk positivt, för livet är inte alltid så dåligt som det verkar...

jadu att vara beroende av någon annan, kan det vara så? det kan de nog om man själv tillåter det att vara möjligt.

Vid den tidpunkten då man själv inser att man i själva verket är beroende av en annan person så har man ett problem.. Jag menar bara att hur ska det bli sen när personen helt plötsligt av någon anledning försvinner?? hur ska du då klara av dig på egenhand? hur ska du kunna styra ditt liv själv när du inte har någon att följa nåmer? det är frågor som kan vara rätt svåra att besvara, men ett gott försök skadar aldrig.

För att vara ärlig så känner jag rätt ofta att jag inte skulle vara någonting utan mina vänner! att jag helt på egenhand är en enda stor misslyckad fegis som bara gömmer sig för verkligheten.. Men det är väl så, jag är nog på sätt och vis beroende. Men nu vet jag i alla fall att det bästa är att man försöker klara sig ensam så långt det går, men ibland får man ta tag i en hjälpande hand.

"Bli aldrig beroende av en annan individ, för att du vet aldrig hur länge du hinner vara det." -M.V

"så som hjärtat behöver blodet så behöver vi varandra."-M.V

Jag har kommit på att om man vaknar upp varje morgon och kollar sig själv i spegeln så kan man se att man faktiskt är speciell på sitt eget sätt. För alla personer har någonting i sig som ingen annan har. Det är de lilla idividuella som gör oss annorlunda och perfekta på vårat eget sätt. 

Om man gör  sådana saker som man faktiskt har nytta av och sådana saker som man kan hjälpa andra med ända från morgonen till kvällen, så blir man en bättre människa. fast du själv inte märker det så finns det alltid någonting smått som har ändrats. Och genom att ha gjort någonting för andra så kan man verkligen känna den där "nöjda glöden i bakhuvuden" när du sent på kvällen spelar upp dagens händelser. 

Vill man att världen ska bli bättre så borde alla försöka göra så många goda gärningar varje dag som man bara har möjlighet till att göra ! på så sätt blir världen godare..Eller jaa vi har i alla fall försökt att göra den bättre

"Man kan aldrig förvänta sig att någonting blir bättre om man inte ens har  försökt."

"Våga stå för det som du vill och det som du tror på, för det är det som skapar din egen stil"

-M.v

Det är helt otroligt jobbigt hur mycket man kan sakna sina vänner fast man har varit borta i några få dagar.. Jag kan bara känna hur saknaden börjar krypa in i varenda tanke som jag tänker, speciellt senare mot kvällarna. Hur skulle det vara om ens kompis livslåga faktiskt skulle slockna, och han/hon var borta förevigt? själv skulle jag nog aldrig klara att mista någon som jag håller mig nära. Vänner är trots allt till slut allting som man har.

 Det är oftast när man är helt ensam då man verkligen har chansen att tänka vad som är viktigt för just oss själva. När man även är borta från sina nära och kära ett bra tag så märker man verkligen hur sjukt mycket dem betyder, och hur enormt stor roll dem spelar i ens liv.

När jag får lite tanke tid över på kvällarna så har jag försökt tänka igenom en massa saker. Jag har kommit på att dem problem som vi anser vara stora blir små när vi själv kan acceptera dem. Då är det även mycket lättare att vara glad över den person som man har blivit, den individuella personen som vi är.

"Saknad är någonting enormt jobbigt, men samtidigt något som påminner oss att inte ta en enda person förgiven."